Hon är bara till låns

Det är hällregn, men hela familjen Morgontrött är uppe och redo för det Nya. Dagen då skolan ska börja "på riktigt" är här.



När jag hämtar på eftermiddagen är det så mycket som ska ut, som bara måste berättas, att hon inte hinner avsluta meningarna förrän nästa viktiga sak måste avhandlas. Det är loggboken, de andra Eva, ateljén, plurrade gummistövlar. Allt om vartannat. Väl hemma går hon och brorsan upp och leker en väl invand lek. Jag tror att hon smälter allt det nya för sen vid middagen kommer allt ut igen, mer sorterat och mer genomtänkt. På kvällen efter sagan pratar hon, ända tills sömnen kommer.

Inskolningen på fritis har gått bra och nu är det dags för inskolningssamtal. Den av pedagogerna som är ansvarig ska träffa oss och få reda på mer om vår förstföding. Förstfödingen i fråga överräcker ett ambitiöst kollage med krambjörnar i olika färger och magsymboler som imponerar storligen. Min lilla flicka har redan lärt sig smörandets konst!

Vi pratar lite om styrkor, intressen och viktiga händelser. Vi får inte så mycket info som vi skulle velat om rutiner, mål, planering och så, men intrycket är bra. Det känns tryggt.

Sommarlovet är ju oändligt, men semestern är inte oändlig. Efter mycket kval och pusslande med för få bitar insåg jag att skolstartsdatumet inte skulle bli det datum då terminen började. Och påhejade av flera kändes det rätt ok att hon skulle få börja på fritis en dryg vecka innan. Och det är nog bra, att bara vara i en helt ny miljö med nya kompisar och rutiner är ju påfrestande i sig. Nu kommer hon har lite, lite mer koll än de som kommer direkt till uppropet.

Verksamheten är inte planlagd. Barn leker med vad de vill och utforskar skolgården, skogen och hoppar i vattenpölar. Fritisledarna är unga och ett skojigt avbräck till alla de medelålders kvinnor som annars dominerar personalstyrkan. Men det känns ändå tryggt att det är tre medelålders kvinnor som kommer vara ansvariga pedagoger för sexårsgruppen.