Hon är bara till låns

Full av positiva upplevelser från gårdagen är vi åter tillbaka i skolan. De egengjorda namnlapparna åker på igen och fröken läser fortsättningen på Solägget.

Det blir rast och den enorma lekparken och stora skogsdungen lockar till lek. Vi går "gränsen", ett slags osynligt staket som barn på avdelningen inte får gå över utan en vuxens sällskap. Jag förstår de oroliga föräldrar som undrar varför det inte finns mer svårforcerade staket. Skolan är stor, grindar glöms och utanför rusar både bilar och tåg.

Efter rast ska vi gå ett stort varv och se hela skolan. Vi går ut från avdelningen och ut i stora korridoren. Vi tittar in i det väldiga mediateket och multihallen. Vi ställer oss på led pch får gå in och titta i köket. Här lagas all mat till alla skolans barn. Idag blir det spagetti och köttfärssås. Oordning uppstår i ledet på vägen ut och innan fröken hinner se något är en flicka där och styr upp ordningen.

Sommarens uppdrag: hitta en sten och ta med hit när vi ses i höst igen.

Det har kommit inbjudan till inskolningsdagar, så nu har magarna pirrat ett bra tag här hemma. Inte bara på den blivande eleven utan också på mig.

Vi blir mottagna och får fritt kika runt i lokalerna som är fräscha och ljusa. Det finns inga synliga gränser, utan man får en ganska god bild av hela avdelningen på en gång. Vi sitter på en röd rund matta och har samling. En boll åker kors och tvärs över matten och barnen säger sina namn. Pedagogen känns som en klok uggla. Lite tillbakadragen och tyst. Hon får full uppmärksamhet och barnen lyssnar storögt på Beskows Solägget. Efteråt ska alla barn göra sina egna namnlappar och fästa på tröjan. En pojke ritar en snopp och en rumpa på sitt kort. Mamman viskar mellan tänderna "men sluta med det där, så GÖR man inte!".

Jag backar tillbaka och sätter mig på åskådarplats. En mobiltelefon ringer. Bredvid mig sitter två mammor som inte kan låta bli att viska och småskratta. Det är kanske inte så konstigt att det är just deras två barn som har svårast att hålla mun och uppmärksamheten uppe. Flera av flickorna förmanar och hyschar pojkarna som stör ordningen och gör förargade rynkor i frökens panna.

Klockan elva är det dags att gå hem.